Long time no blog

Dagarna rusar på, brist på duglig internetuppkoppling har föranlett blygsam aktivitet på bloggfronten. Därför får ni nu serverat två inlägg serverat vid samma tillfälle, varvid det tidigare var menat att publiceras för drygt tio dagar sedan, men som inte riktigt hanns med. I skrivande stund befinner vi oss på Gili Aer, den minsta av Gili-öarna utanför Lombok, Indonesien. Innan vi kom hit där vi nu varit två nätter har vi hunnit avverka en natt i Kuta, Bali samt hela sju nätter på Gili Trawangan. 

Under den här tiden har vi hunnit träffa en hel del folk från världens alla hörn, kvar på Gili Trawangan har vi bland annat två nyfunna finska vänner från Rovaniemi som vi firade jul med. Finska norrlänningar är ju trots allt också norrlänningar och sådana bör ju således i alla lägen hålla ihop. Vi tyckte att julfirandet gick så pass smärtfritt att vi beslutade att fira även nyår ihop. Men innan dess så kände vi svenska norrlänningar att vi behövde en avstickare efter en vecka på samma ställe, så vi lämnade en del av vår packning hos våra finska ditos och begav oss till Gili Aer, som bjudit på en mycket lugn vistelse. Tyvärr har surfspotsen inte varit vad vi hoppats på på Gili med grunt belagda korallbryt vilket inte lämpar sig för några nästan-surfare (Har sett några dudes med riktigt otrevliga skrubbsår över stora delen av kroppen). Samtliga Gili-öar verkar dock präglas av en väldigt laid-back och skön stämning, avsaknaden av motordrivna fordon på land bidrar givetvis till detta och det som trots allt behöver fraktas (i regel fulla/lata turister samt diverse byggnadsmaterial) sker därför medelst häst och vagn. Vill man effektivisera sitt eget kroppsliga förflyttande finns det turligt nog cyklar att hyra i princip varje hörn vilket underlättat framförallt Jonas vistelse en hel del - kryckor kan man ju spänna fast på ryggsäcken då man cyklar!

Så innan nyår skall vi bege oss tillbaka till Trawangan där det förhoppningsvis blir nyårsfirande på norrländskt vis i ett svenskt/finskt samarbete med allt vad det innebär. Efter det lutar det åt att skutan går mot Lombok för några dagars surfcamp och därefter eventuellt en fyradagars båttur till Komodo. Har börjat kolla på flygbiljetter till Perth nu också som vi måste bege oss till senast den 19:e januari för att inte råka i luven med Indonesiska passkontrollanterna.

Avslutar detta inlägg med en bild på vad som låg som en sen julklapp utanför min dörr i går morse då jag gick ut för att ta en nypa morgonluft.

Bangkok baby!

Nu har vi befunnit oss i Bangkok ett par dagar. Lite kul faktiskt att komma till en stad där man känner igen sig och faktiskt varit tidigare. Vi har lyckats få ett fint trebäddsrum med takpool på Rambuttri Village, granne med Kao San Road och allt vad det innebär i form av nattliv och påstridiga försäljare av diverse mer eller mindre nödvändiga artiklar (främst det senare).

Idag har jag spenderat en stor del av dagen sittandes i taxi, och gör så även i skrivande stund.  I morse klev jag upp i ottan (åja, nästan iaf) och begav mig till Olympus servicecenter för att få en översyn av min havererade kamera. Besiktningen resulterade i domen att linsenheten behövde bytas. Kostnad = 3750 baht. Kändes i högsta laget för en kamera som jag köpte för 1800 kr, men efter lite övervägande beslutade jag ändå att köra på det då jag trivs så bra med kameran under de månaderna jag haft den. Men då jag återvände för att hämta upp den fick jag veta att dessutom någon CDD-sensor var kass och behövde bytas. Den hade de dock ej på lager utan var tvungna att beställa från Japan och därmed tre veckors leveranstid. Hade ju varit klämmigt om de hade upptäckt det redan i morse så jag sluppit bränna iväg en massa (okej är ju inte dyrt, men ändå) taxipengar i onödan för att ränna fram och åter. Slapp då iaf betala något för arbetet. Nu vet jag inte vad ödet blir för min kamera, kanske försöker skeppa hem den till Sverige och få den lagad på den svenska garantin. I vilket fall kommer jag nog behöva köpa mig en ny kamera inför Indonesien och Australien. Så här ser då förbudsskyltarna ut i en taxi i Bangkok om någon undrar:

Under tiden jag väntade på kameraservicen gjorde jag och Nina MBK med tillhörande granngallerior. Jonas lockades mer av den för sinnet betydligt mer stillsamma aktiviteten att hänga vid poolen, något vi börjar bli ganska erfarna av allihop vid det här laget! På MBK blev det endast några mindre inköp för mig samt ett par skor nödvändiga för kvällens stundande restaurangbesök (klädkod). På Jonas rekommendation dinerade vi sedan på en restaurang som enligt honom serverat den bästa mat han någonsin ätit på en restaurang. Någonsin alltså, ja menar.. karln är ju ändå 28 år fyllda och har hunnit varit runt på några restauranger i sina dagar (ofta i sällskap med sina kollegor av någon anledning), så det beslutade vi genast att det måste vi ju prova, även om det kostade en slant jämfört med vad man normalt betalat för en middag den sista månaden, så var Napa on 26 verkligen värt ett besök. Deras tryffelsoppa is do die for!

Tidigt onsdag morgon bär det av till Indonesien och Bali, blir spännande med ett nytt land!

En vecka på Koh Chang

Time flies! Drygt en månad borta från Sverige nu och över en vecka har jag varit på Koh Chang. Eller rättare sagt så var jag in på fastlandet i 12 timmar och spenderade en natt där. Anledningen till det var att olyckan som så många gånger tidigare var framme för herr Kågström då han halkade på en kartongbit indränkt i lampolja efter en fireshow på en reggae-bar, i fallet så lyckades vänster '"pek-tå" kila fast mellan golvplanken vilket resulterade att Jonas för några timmar även kunde extraknäcka som vinkelhake.

En chartrad färja, diverse kommunikation mellan Trat Hospital och försäkringsbolaget, en operation och många doser morfin senare var dock tån uträtad igen och även utrustad med armeringsjärn. Så nu är det dessvärre färdigbadat i havet de närmsta sex veckorna samt förflyttning medelst kryckor.

Jag åkte tillbaka till Koh Chang själv då det stod klart att Jonas skulle ligga inne två nätter till innan han blir utskriven på tisdag. Nina hade dessutom glömt en klänning på Stonefree Guesthouse där vi bott de senaste fem nätterna i all hast då vi rafsade ihop vår packning på rekordtid för att hinna med färjan som skulle ta ambulansen till fastlandet.

Koh Chang och framförallt Lonely Beach där vi huserat har varit till allas nöje förutom den olyckliga halkincidenten. Jag hade verkligen förväntat mig att det skulle vara betydligt dyrare här än vad det är, vi har betalat 150 baht (32 kr) per person och natt för egna singelbäddsrum. Svårslaget! Enkelt men mysigt.

Dagarna här har bestått av mycket sol och bad för de till Asien relativt nyanlända svenskarna. Tiden har gått fort samtidigt som det känns som den stått stilla på ett sätt.

De aktiviteter vi hunnit med inkluderar bland annat en båttripp med cirka 20 andra deltagare (mest svenskar som överallt i Thailand den här årstiden) där vi besökte några närbelägna öar, fick snorkla lite samt mata apor. Helt okej även om snorklingen inte på något sätt kunde mäta sig med det jag fick uppleva i Filippinerna.

Sen har vi även hunnit med "Tree Top Adventures" vilket är en höghöjdsbana liknande den i Bondersbyn utanför Kalix. Riktigt skoj sätt att aktivera sig och uppfinningsrikedomen på hur många sätt man kan transportera sig med en linbana var förhållandevis hög!

I morgon väntar återfärd till fastlandet och trolig färd mot Jomtien utanför Pattaya!

Tao's Expeditions

Sitter nu på ett guesthouse i Coron, norr om Palawan. Kom hit igår och reflekterade över att det var första gången jag befann mig inomhus på fem dagar. När hände det sist liksom? Osäker om det någonsin skett tidigare.

Sista kvällarna i El Nido spenderade jag med ett gäng blandat med holländare/britter/danskar/svenskar. Sista kvällen gick vi ut allesammans och åt red snapper med vitlöksris. Fruktansvärt bra fisk!

Det blev däremot ett litet orosmoment för mig då jag mitt under middagen fick besök av personalen från Tao’s Expeditions där de sa att jag blivit inbokad på sträckan Coron – El Nido, och inte tvärtom. Osäkerheten runt detta gjorde att jag blev tvungen ställa in en båttur med det stora gänget som var planerad dagen därpå, och i stället gå till kontoret för Tao’s och reda ut eventuella oklarheter. Efter att jag visat diverse mailkonversation, inbetalningsreferenser etc. gav de med sig och klargjorde att jag skulle få följa med på den vägen jag faktiskt betalat för, även om det skulle bli en person extra än vad båten var godkänd för. Det visade sig dock inte vara några problem eftersom det var en rätt rejäl båt vi skulle åka med, så det var inga som helst problem med utrymme. Det hade varit lite jobbigt att komma in som femte hjulet så att säga. 21 st betalande var vi i alla fall som skulle iväg på äventyr tillsammans med båtens uppsättning på 10 man inklusive expeditionsledare och kockar.

Väl på plats för expeditionsstart så blev vi utslussade från stranden till båten medelst plastkajaker av billig modell. Ingen nöjsam tur då jag inte hade hunnit packa min drybag (speciell påse/väska motståndskraftig mot vatten) och därmed de flesta värdesaker/elektronik i min vanliga ryggsäck i en kajak som tog in mer och mer vatten för varje paddeltag.

Vi tog oss dock ombord hyfsat torra allesammans där vi fick frukost serverat. Frukosten efterföljdes av en lång väntan på något tillstånd från kustbevakningen som behövdes för att få lätta ankar. Efter cirka tre timmars väntan fick vi beskedet att det var dags för lunch fast vi fortfarande inte hade lämnat viken i Corong Corong. Lunchen de bjöd på gjorde faktiskt att humöret steg rätt rejält på båten, då det var en mästerligt tillredd white snapper med diverse färska grönsaker, goda såser och ris som serverades.

Efter att fortfarande inte fått lätta ankar efter över sex timmar på båten började dock humöret tryta rätt ordentligt än en gång på de flesta. Hela första dagen hade nu i princip gått förlorad. Vi fick till slut besked att kustbevakningens kontor var stängt för dagen och att vi skulle behöva byta till en annan båt för att transportera oss till det första base campet för resan vilket låg ca 40 minuters båtresa iväg från El Nido. Diskussionerna ombord handlade vid det här laget mestadels om krav på kompensationer i form av öl och rom, avdrag på priset med mera.

Men väl framme på base camp #1 var humöret uppe på topp igen och bara sekunder efter att alla inackorderat sig i sina hyddor så låg hela gänget och plaskade i det turkosa vattnet fram till solnedgången. Lägret i sig var mycket enkelt där man både duschade och spolade i den sitslösa toaletten med hjälp av skopor. El återfanns endast i form av batterier i diverse fick- och pannlampor som lyste upp stranden under kvällen. Första kvällen bjöd på en hel del allsång och gitarr runt lägerelden.

Andra dagen på expeditionen och fortfarande ingen riktig båt. Vi fick reda på att vi nu skulle göra en kortare vandring längs ön Cadlao som vi för närvarande befann oss på. En vattenflaska och flipflops skulle vara en fullgod packning enligt crewet. Efter att ha först gått längst stranden i bortåt en timma, inleddes en bergsstigning på bitvis uppemot 45 graders lutning i en terräng full av vinrankor och nedfallna löv. De flesta i gruppen var rungande överens om att rådgivningen både vad gällde val av skor samt medhavda mängder vatten på allvar borde ses över. På något sätt tog vi oss i alla fall över berget allihop, och jag skojar inte om jag säger att min t-shirt vägde över ett kilo av biologisk kylarvätska innan vi var framme på stranden på andra sidan. De flesta tog sig i alla fall ett bad och stranden bjöd faktiskt på några halvschyssta vågor som kunde varit idealiska för en bodyboard. Klockan började närma sig två på eftermiddagen och fortfarande hade vi inte bara fått någon lunch, nu började dessutom vattnet tryta. Till slut fick vi i alla fall besked att det skulle komma några mindre båtar och hämta upp oss för transport tillbaka till base camp. Problemet var bara att de inte kunde köra längre in än cirka 50 meter från stranden vilket gjorde att en simtur över gamla koraller med piskande vågor krävdes för att ta sig till båtarna. Efter en hel del möda hade till slut alla lyckats ta sig in, och jag tror att jag faktiskt var den enda som skadade mig lindrigt då jag gick ner mig i en sandgrop på vägen ut och slet bort en kvadratcentimeter hud från en tå. Det har dock nästan läkt ihop nu.

Blodsockret på majoriteten av gruppen låg nog någonstans cirka en decimeter under fotsulorna när vi återkom till lägret vid tretiden på eftermiddagen. Fortfarande fanns ingen båt i sikte. Vi fick höra att vi skulle bli informerade om förhållandena gällande båten efter lunchen, vilket inte lät som några lysande nyheter. Men mycket riktigt så tuffade expeditionsbåten in i viken vid fem-tiden på eftermiddagen den andra dagen. Nu kunde allt börja! Men innan vi gick ombord blev vi tvungna att ta en diskussion vad gällde priset på resan. Då vi alla hade betalat motsvarande 3500 svenska för fem dagar, kändes det inte okej att nu två dagar försvunnit p.g.a. strul med myndigheterna. Även om de säkerligen sa sanningen så kändes det något oproffsigt att inte ha koll på förutsättningarna innan man bokar in en massa folk från världens alla hörn som kanske sparat i ett år för att ha råd med att åka iväg till Filippinerna för detta. Men det är ju å andra sidan lite så det funkar i de här länderna. Slutligen så gjordes en överenskommelse att de som hade möjlighet skulle få stanna en extra dag på båten, samt få en dags avdrag på priset. De som inte hade möjlighet skulle få två dagars avdrag.

Den andra basecampet nådde vi då mörkret hunnit falla på. Fördelen var att det nu fanns elektricitet ett par timmar vilket möjliggjorde uppladdning av kameror och telefoner till allas belåtenhet. En rolig detalj var att duschutrymmet nu var beläget uppe på en scen av stenar, lite lämpligt upplyst sådär i kvällsmörkret. Socialt var det då i alla fall! Efter middagen kunde de som ville få massage av kvinnorna som jobbade på ön vilket ingick i priset. Jag tror min rygg hade blivit bearbetad i kanske fem minuter innan jag vaknade av mina egna snarkningar. Skönt var det då i alla fall!

Efter en andra natt under myggnät på stranden så skulle vi nu få åka ut på några snorklingsspots under dag tre. Mina snorklingserfarenheter är tämligen begränsade, vilket gjorde att det tog ett tag för mig innan jag kunde vänja knoppen vid att andas trots ansikte och öron täckta av vatten. Under dag tre hann vi även med att besöka ett av de dagis som Tao låtit bygga. I gengäld så har befolkningen på ön börjat sopsortera och inte slänga allt på stranden vilket det gjort tidigare. Känns helt klart som en win-win situation.

På väg till vårt tredje basecamp så berättade vår expeditionsledare Johaan att vi skulle bjudas på en alldeles speciell middag den kvällen. Jag utbrast glatt ”I think we’re having pig roast!” och kunde genast se i hans ögon att jag hade rätt trots att han försökte smyga med det J Helgrillad gris är något jag haft turen att vara med på i goda vänners lag i Umeå ett par gånger förut, och det har blivit lite av en favorit. Kockarna gjorde inte bort sig alls på något sätt, men jag måste nog ändå säga att spädgrisen tillredd av Salle och Jonas nedanför Johans lägenhet vid Nanna för snart tre år sedan var ett par strån vassare! Kvällen avslutades med Karaoke in på småtimmarna.

Dag fyra bestod mestadels av transportsträcka i ganska rejäl motvind och därmed rätt duktiga vågor. Om man satte sig i fören på båten fick man sig en riktigt magkittlade åktur då man en stunden hade fötterna i vattnet, för att nästa sitta och dingla med benen fem meter ovan vattenytan. Vi åkte även in och fyllde på dricksvatten i en vik fullständigt överfull med maneter, i genomsnitt var det nog uppskattningsvis en manet per kvadratmeter vatten där vi lade till, vilket gjorde att kajaktransport till land var nödvändig trots bara midjedjupt vatten och kanske sju-åtta  meter in till stranden. En kajak lyckades ändå kantra under den här förhållandevis korta åkturen vilket orsakade en del andrenalinpåslag hos de ofrivilliga badarna. På något sätt lyckades dock samtliga rädda sig ur vattnet utan brännmärken.

Med vattentankarna på cirka 800 liter återfyllda satte vi sedan kurs mot vårt sista basecamp. På vägen dit kom vi i kapp några lokala fiskare där det visade sig att en utav dem hade för bara någon stund sedan dragit upp en svärdfisk på gissningsvis ca 30 kilo. Hur han lyckades få upp den i den enmans fiskebåt som han arbetade i är för mig fortfarande en gåta. Efter lite prutning så förvärvades kvällens middag till ett pris motsvarande 120 kr. Helt okej pris att mätta 30 personer med.

Då den kommit ombord på båten så var större delen av besättningen upptagna med att låta sig bli fotograferade tillsammans med svärdfisken framme i fören. Detta gjorde att kaptenen nu var utan sina styrmän. Jag vet inte om det var de nyfyllda vattentankarna eller den bristande navigeringen som var huvudorsaken, men mitt under poseringen med svärdfisken så körde vi i alla fall på grund där vi blev stående ett tag. Efter en inspektion av båtens underrede så konstaterades det emellertid att båten fortfarande var i sjödugligt skick, och att allt som krävdes nu var att samtliga ombord skulle försöka klämma ihop sig i den utstickande fören på båten tillsammans med svärdfisken för att fördela om vikten bort från propellern. Detta genomfördes efter att besättningen bjöd samtliga på kalla öl som motivationsfaktor till samarbete. Att vi alla nu var samlade i fronten gjorde att det uppstod nya fototillfällen då vi lyckades komma loss från grundkänningen lagom till fullmånens uppgång i öster, och solens nedgång i väster. Svärdfisken var så pass stor att den faktiskt räckte både till middag och lunch dagen efter för trettio personer.

Sista dagen bjöd på beachvolleyboll efter frukost, följt av den ballaste snorkling jag någonsin gjort. Vi tog oss till ett amerikanskt skeppsvrak från andra världskriget, där fören under lågvatten befinner sig ovanför vattenytan. Sedan kapsejsningen för sådär 70 år sedan har nu hela skrovet fyllts av koraller, och det var helt vansinniga mängder fisk där! Fick även testa mata dem med lite bröd under vattnet. Helt klart en upplevelse att minnas.

Överlag så har det varit en jättebra expedition, men jag hade nog trott det skulle varit mer av trekking, mindre tid på båten och mindre snorkling. Jag antar att strulet med kustbevakningen gjorde att vi fick ett pressat tidsschema att ta oss de trettio milen upp till Coron, vilket gjorde att det blev mindre utflykter och mer tid på båten. Men då vi kom undan med nästan halva priset så känner jag mig ändå nöjd med trippen. Maten har varit helt fantastisk under dessa dagar, bästa jag har på min resa så långt. Som en bonus så har jag dessutom redan skaffat två kompisar i Perth, då två tyska systrar hemmastadda där var med på expeditionen. Blir en natt till här i Coron, var helt säker på att det var idag jag skulle flyga till Bangkok, men det var tydligen i morrn. Ska bli kul att återse bekanta ansikten hemifrån!

Lita aldrig på en värmlänning!

Har nu varit ganska precis ett dygn i El Nido. Enligt mina värmländska vänner från Boracat skulle "La Banane" vara stället man skulle hänga på. Blåögd och naiv som man är så tog jag dem vid orden. Rummet som jag erbjöds var väl inte jättedyrt förvisso, men vilket ruckel! Var inte ens städat sedan de som bott där före, endast lakanen var bytta. Till deras försvar skall jag väl säga att de har ett skönt strandhäng alldeles nedanför, vilket är ett plus.

Lyckades efter mycket möda igår natt  somna p.g.a. allt oljud i form av golande tuppar och förbipasserade motorcyklar och bilar då spaljedörren som skiljde rummet från gatan verkade vara framtagen för att transportera oljud på bästa vis. Kudden var fylld med packeteringsmaterial. Hittade till slut en position där jag hade täcket som kudde, en kudde mellan benen där jag låg på sida med öronproppar och mina stora hörlurar utanpå med lite avslappnande Alice in Chains som gjorde att jag till slut fick mig några timmars sömn. Ändå till klockan 6 faktiskt, för då klipps strömmen här och fläkten slutade gå. Blev ganska omgående  en väsentlig temperaturhöjning i rummet kändes det som.

Snabb utcheckning blev det i morse och en promenad cirka 50 meter bort från stranden där jag fick en deal som inte trodde var sann först. Bor numera helt själv i ett hus på två våningar. Grannrummet är uthyrd till en fransman som använder det som förråd. Något som är ett rent slöseri för det här är ett av det renaste och fräschaste boenden jag haft sedan Dubai. Riktiga fönster så att man kan stänga oljudet ute. Har en stor gemensamshetsyta på nedervåningen samt en takterass. Priset för detta är acceptabla 500 pesos per natt (ca 90 kr).

Igår hoppade jag runt på några barer efter middagen för att se om ja hittade något skönt folk. Torsdag verkade vara en kväll då de flesta håller sig hemma och inväntar helgen däremot, så även jag gjorde en tidig kväll och kom i säng 11-12 tiden lokal tid på kvällen.

I morse träffade jag ett par från Östersund som det visade sig vara gemensam bekanta med Bengan och hans flickvän Elin. Small world. Vi hängde senare på dagen alla tre på stranden Las Cabanas vilket var en helt okej upplevelse! Men det är något i vattnet här ibland som svider till i huden på mig lite överallt. Kom ihåg att det var samma någonstans i Thailand tror jag. Har inte fått några utslag iaf så det är ju bra.

Nu ska jag hitta mig ett middagsställe och hoppas på att hitta några sköna lirare att ljuga med i kväll! Förresten så har inte kinesernas bortfumlande av mitt kamerbatteri gjort något, för nu har nämligen kameran lagt av helt och hållet. Vet inte vad det är men misstänker att det kommit in sand eller något i objektivet. Den startar, objektivet åker lite in och ut och stänger sedan ner sig igen. Tills vidare har mobilkameran fått agera stand-in:

Boracay to Palawan

Sitter och skriver på flyget mellan Manila mot Palawan och huvudstaden Puerto Princesa. Flygtider verkar inte vara något att lita på i det här landet. Vi skulle ha varit framme om 5 minuter enligt schemat, men kom just upp på marschhöjd. Kommer ändå inte orka åka vidare idag så det gör inte så mycket, utan det blir en natt i PP innan fortsättning norrut mot El Nido och Robinson-öarna m.m.

Idag blev det ett kärt återseende när jag fick tillbaka min ryggsäck! Mycket riktigt hade kinesmupparna plockar ur mitt extra kamerabatteri, känns rätt surt då jag tror att under femdagars båtluffen mellan El Nido och Coron kommer fototillfällena att vara många, men laddtillfällena få. Kanske borde gå att ladda via datorns USB-port, och den har ju ett lite större batteri, vi får se. Fick iaf behålla min fickkniv ”multitool” som lär komma till användning framöver. Den är perfekt att göra dricksglas av gamla vattenflaskor samt mycket annat. Verkar däremot ha lyckats tappa bort min kortlek samt avskedspresenten från Helena och Christopher som de hade köpt i Abu Dhabi L. Får se om det kanske dyker upp nånting när jag går igenom packningen igen.

I vilket fall skulle jag nog behöva införskaffa lite grejer inför båtluffen; tänker mig någon regntätare tröja/jacka och kanske en drybag. Vi får se vad utbudet på Palawan erbjuder.

Sista dagarna på Boracay har jag bott granne med ett gäng värmlänningar som jag umgåtts en del med. Åkte med dem till Kalibo från Boracay då de också hade ett flyg som gick därifrån. Kändes faktiskt bra att dra vidare från Boracay: Dels för att det blivit ett par öl för mycket sett över hela vistelsen, men även att det inte finns så mycket att göra under dagtid där annat än att ligga på beachen och softa – något som iofs är skönt, men vädret har inte heller varit det bästa. Sen har det gått shitloads av pengar. Har verkligen fått känna på att det är en helt annan grej att bo själv på dyra turistorter.  För Boracay är dyrt. Vad sägs om 15 minuter wakeboard för 4-500 svenska? Löjligt ovärt ju. Bra att få komma till billigare områden nu för i den här takten kommer besparingarna att sina lagom till jul J

Just nu ser jag mest fram emot att få något boende då jag kommer fram i PP och ägna mig åt följande aktiviteter:

1.       Ladda kameran

2.       Duscha med ”mina” duschgrejor samt ta på sig mina egna rena kallingar och t-shirts efteråt.

3.       Rengöra necessären, såklart har det kletats ut massa duschkräm i vanlig ordning, fattar inte att det alltid händer? Verkar då f-n inte spela någon roll vilken sorts flaska man använder.

4.       Hitta nått middagsplace (KÖTT) samt boka bussresa (5-6 timmar) till El Nido i morgon

På flygplatsen i Manila nu träffade jag två tyskor som visade sig vara av trevligt slag. Den ena av dem hade bott i Perth ett halvår och hade därför en del värdefulla tips på hostels/boende etc som hon delade med sig av. Föredrar att få tips från personer man träffar och hinner skaffa sig en bild av vilken sorts människa de är, hellre än att läsa på internet.

I övrigt har jag haft riktigt dåligt i ryggslutet sista dagarna, känns dock som det håller på lätta något nu. Kunde för allt i världen inte komma på vad jag gjort innan det igår gick upp för mig: Första dagen på Boracay gick jag HELA white beach (ca 4 km lång) norrut. Hela vägen gick jag alltså i en terräng där min vänsterfot sattes ned kanske 5 cm lägre än min högerfot. Tillbakavägen gick jag längs beachwalken där det är betydligt planare. En erfarenhet rikare och betalning till en ryggmassage fattigare har jag i alla fall blivit!

Har hört mycket gott om Palawan från de jag mött hittils så förväntningarna är ganska höga. Två praktiska minus verkar emellertid vara att bankomaterna är det väldigt glest om, samt att el-nätet inte fungerar under dagtid. Så det blir till att kitta upp med kontanter i Puerto Princesa så man klarar sig Filippin-vistelsen ut. Den 1:a december bär det av mot Bangkok och möta upp Jonas och Nina!

Boracay

Har nu spenderat snart ett dygn på denna ö. Kom igår eftermiddags efter att ha flugit ner från Manila och sedan tagit färjan över från Caticlan. I Caticlan inhandlades diverse hygienprodukter nödvändiga för vistelsen här. Av nån anledning verkar det inte finnas tandkrämstuber? Tandkrämen är i stället förpackad i små plastförpackningar som man måste riva upp och klämma ut lite tandkräm ur. Vet inte om det är likadant överallt men har då inte lyckats hitta någon annan modell.

Väl på plats på ön tog jag mig till D'talipapa och inhandlade lite kläder för att ha något rent att byta om till. Köpte ett linne, en t-shirt, ett par badshorts och två par kalsonger. Både badshortsen och kalsongerna var som väntat åt helvitte för små trots XL i storleken. Inte bekvämt nånstans så jag fick bege mig ut och köpa nytt idag. Hittade större badshorts men inga större kallingar.

Gårdagskvällen spenderades med pubrunda tillsammans med ett skönt gäng med tyskar, norrmän och svenskar. Träffade några fler svenskar senare på kvällen och ikväll ska vi gå ut och käka middag allesammans. En av killarna har en egen apa (!) som ställde till ett mindre mayhem på McDonalds idag när det skulle ätas bakismat. Men alla filippinare bara log snällt och verkade tyckte det var spännande trots att den rev ut en hel bricka med kvarlämnad mat och dryck som den sedan nöjd smaskade på. Annars har jag idag mest hängt på stranden trots att det inte varit något strålande solsken ännu sen jag kom hit. Ganska skönt, har inte acklimatiserat mig riktigt ännu.

Har ett schysst boende även om jag bor lite långt bort. Ska sova här två nätter till och sen byta. Min väska har blivit lokaliserad och är nu i Manila. Ska försöka få den transporterad till inrikesterminalen så jag kan plocka upp den då jag passerar där på onsdag. Vi får se hur det går med den saken.
Marockanskt skulle det visst bli i kväll. Spännande! Men först ska jag ut och försöka plåta lite solnedgång.

Väsklös i Manila

Jaha, där stod man som ett fån vid bagagebandet och väntade på ryggsäcken så ja skulle kunna göra ett försök att stressa mig bort till terminal 3 på min förbokade inrikes-biljett med 1,5 timme mellan landning/start. i två terminaler ca 5 km från varandra. Vore intresserant vetat hur det hade gått.. Började iaf ana oråd när jag stått där vid bandet i 20 minuter och det inte rullat på de sista 5.

Fick snällt göra en anmälan om borttappat bagage. Killen i disken frågade vad jag hade i väskan och förklarade sedan att det troligen berodde på det extra kamerabatteriet jag köpt vilket klassas som nått "farligt gods" eller vad fan det var. Fjanterier. Kunde tydligen även vara multiverkyget som har knivblad m.m som gjort att den "fastnat" i Kina..

Fick i alla fall skriva under nå tillstånd att de får mitt godkännande att avlägsna det som de anser vara farligt och skicka godset till dess ursprungliga destination.Enligt killen i disken kan det komma redan i morrn, jag känner mig dock inte speciellt hoppfull.

Blev "hjälpt" av en klämcheck herre vid utgången på flygplatsen att fixa med taxi och hotell här i Manila. Allt till ett hutlöst överpris givetvis, men var less och orkade inte bry mig. Verkar vara glädjeflickor i vartenda gathörn här och deras småsyskon/barn går och tigger pengar från samtliga som kan anses utlänningar och det är ett jävla liv på gatan. Vill bara bort fortast möjligt härifrån faktiskt och är inte alls sugen på uppleva stan hur genuint och äkta det än kan vara.

Tror det blir att försöka sova natten här, ta sig ut till flyget i morgon bitti och se om det går att boka ett inrikesplan till Boracay i morrn - med eller utan väska. Får köpa tandborste och ett par badshorts när jag kommer ner, här vill jag iaf inte vara. Passerar ändå Manila igen om en vecka så då har jag väl förhoppningsvis fått ryggsäcken iaf.

Tråkig början på det här landet. Hoppas det blir bättre.

Anders, Anders, Anders J, han åker till Kina - NU

Sitter just nu i på flygplatsen i Guangzou inväntandes transfer till Manilla och passar på att blogga lite. Eller, skriva lite rättare sagt, själva bloggandet sker ju först då man faktiskt publicerar det kanske? Hur som helst så skriver jag offline, får se när jag får möjlighet till att publicera, ni lär ju märka J

Har spenderat natten på en gammal 767:a bredvid en liten afrikan med extrem svettlukt. Tack och lov hade de skruvat på kylan på planet rätt rejält, vilket gjorde att samme man ganska snart gömde sig under en filt vilket gjorde att odörkontaminationen upphörde ganska omgående. Gick trots detta överraskande bra att sova.

Dubaivistelsen avslutades med pompa och ståt igår på den indiska restaurangen som hotellet inrymde. Diwali skulle firas så en riktig festmåltid dukades upp bestående av ca 8 förrätter och lika många varmrätter. Efterrätterna begränsades till tre. Fantastiskt gott och en värdig avslutning på Dubairesan.

Vad som hänt se sista dagarna i Dubai är bland annat att vi gjort studiebesök och WSPs kontor där vi blev varmt mottagna av holländaren (?) Bart Clercq. Riktigt trevlig kille som redogjorde för företagets historia i landet. Fick förresten veta att WSP gjort en ”second opinion” på konstruktionsritningarna av Burj Khalifa då de byggdes, då det tydligen uppdagats något dimensioneringsproblem i den förspända valvarmeringen. Tyder på god renommé att få ett sådant uppdrag för vad som skulle bli världens högsta byggnad.

Sedan har vi även hunnit med en topptur i ovan benämnda byggnad samt en riktig turistfälla i form av ”ökensafari”, vilket i runda slänga gick ut på att bli runtskjutsad till ett par olika souvenirshoppar för att sedan släppa ur lämplig mängd luft från däcken på den Land Cruiser som tagit oss ut i öknen vilket möjliggjorde bus på sanddynerna medelst fyrhjulsdrivet. Tyvärr hade nog vår chaufför lite för ny bil som han var lite för rädd om, då han ganska snart sackade efter övriga gängets framfart och det var på hela taget inte alls speciellt spännande utan snarare en besvikelse. Buffén på kvällen var väl helt okej ändå. Sista dagen spenderades med heldag på stranden som avrundades med lite shopping i stadens gamla distrikt.

På det stora hela så är jag ändå, höga förväntningar till trots, klart imponerad av Dubai som stad. Finns så otroligt mycket att se i form av spektakulära byggnader så det känns inte som om man hunnit med en fjärdedel.  Sen är det inte alls så dyrt som många verkar fått för sig. Visst, du KAN punga ut 2000 Dihran (ca 3700 kr) för ett par till synes väldigt mediokra badshorts på Atlantis, men du kan även hitta badshorts för 30 spänn om du i stället handlar i någon av alla hundratals små affärer i de gamla gränderna. Kort och gott finns hela spannet – alltid något för de som gillar att resa på budget, och DEFINITIVT the place to be för de som vill sätta sockenrekord i slösning av likvida medel. Sen är det en mycket tolerant attityd mot västerlänningar överlag. Enda gångerna vi har varit tvungna att ha på andra kläder än shorts och t-shirt är när vi besökte Burj Khalifa samt när övriga i gänget (mig exkluderat) besökte moskén i Abu Dhabi.

Råder alla med möjlighet att åka dit. Man får lite av arabvärlden, lite av Indien, lite av Filippinerna, lite av 

sol&bad samt MYCKET av otroliga byggnader på en och samma resa.

Kina ser väldigt grått och trist ut inifrån flygplatsen. Känns bra att dra vidare härifrån.

Dubai första dagarna..

Har funderat lite över hur jag ska lägga upp det här med bloggandet, har kommit fram till att det känns tämligen meningslöst att försöka ge sig på att beskriva en stad som ni får en mycket bättre bild av från t.ex. Wikipedia eller nån sida med restips. Så i stället följer här en av mig upplevt intryckskavalkad i Snabba Cash-isk stil signerad Jens Lapidus:

Planet landade, skönt. Gå ut. Värmevägg. Oj, stor flygplats. Shit, är verkligen asiater så här små? Pissoarerna är ju typ 3 dm lägre än hemma i Sverige. Okej, hitta bagagebandet, hämta ryggsäcken. Räkna in gruppen: en, två, tre, fyra, fem, sex....... vart är Birger? Ah där kommer han. Okej, fixa taxi, Sådärja. Ge adressen. Oj, stan är liiiite större än vi fått för oss, promenadavstånd är att glömma. Tur att taxin är billig. Shit vad billig den är! Frågar om bensinpriset här.. under 3 kr litern? Najs. Förklarar endel.

Framme på hotellet, ser fint ut, bättre än vi trodde. Trött som få nu klockan två på natten, hungrig också. Upp med ryggsäckarna på rummet. Ut i natten hitta mat. KFC och McD. Bara KFC öppet, får väl duga. Hmm varför är det 3-åringen uppe och käkar på KFC vid den här tiden på dygnet? Aja, kycklingmackan smakade fint. Hem, dusch och sova.

Vaken, hotellfrukost för 180 kr? Ovärt nanting! Tar det sen.. Nu till Emirates Mall. +29 ute, skööönt. Göran fixar taxi. Går inte så bra. Hotellpersonal går ut på vägen, taxi framme på 10 sekunder. Fortfarande lika billigt. Skyskrapor överallt. Storstadskänsla. Framme. Flådigt, satan vilka bilar som står parkerade framför, Ferarris, Audi R-8 känner jag igen iaf.. Rolls Royce borde de där väl vara. Okej inne i Emirates Mall.

Hungrig, måste ha mat. Food courten ligger ditåt, ditåt, hitåt? Nä ditåt. 20 olika restauranger. Får bli indiskt. En dagens på typikt svenskt maner. Gott var det. Nu kolla i affärer lite. Sedan inomhusskidåkning. Shit, där är det helt plötsligt, en glasvägg ca 10 meter hög, på andra sidan är det vinter. Massa ungar som leker i pulkor. ballt.

In dit, fixa kläder och skor. Haha, alla har samma kläder? Okej får väl funka. Luktar hockeyomklädningsrum. Handskar får man visst köpa. F-ck that. Tar mina medhavda strumpor på händerna i stället. Får ut brädan. Gruppfoton. In i kylan. Luktar ishallen i Älvsbyn. Knäpper på brädan. Glid obefintligt. Upp i sittliften med Helen och Christopher. Sjuk känsla, men kul. Långsam lift. Avstängda hopp. Uppe. Knäpper på brädan, ut i backen. Fortfarande obefintligt glid. Åker ner iaf. Nere på ca 45 sekunder. Kanske skulle testat knappliften också? 4-5 åk får nog räcka här, men kul var det ju.

Nu då? Just ja, vi ska upp i Burj Khalifa. Världens högsta byggnad ju. Vi har ju förbokat. Shit, vi hinner inte hem och hämta biljetterna på hotellet. Får försöka få tag i den online i stället väl framme. Åker metro dit. Går sista biten. Fotar, fotar, fotar. OJ. Nu är det bråttom. Helena och Peter går före. De kommer tillbaka. Måste man ha långbyxor?? Jag, Per, Birger, Christopher och Göran går in på Dubai Mall. Versace, D&G, Armani.. Hmm kan bli dyrt detta. 15 minuter kvar till vår bokade tid. Fortfarande ingen biljett. Snabba beslut nu. Vi skippar denna stress och försöker boka om tiden. Alla eniga, skönt. Ut och kolla på fontänskådespelet i solnedgången. Sitta. SKÖNT. Fota, fota, fota. Varma eftermiddagsvindar, wunderbar. Peter och Helena går upp i Burj Khalifa med sina långbyxor. Försöker be personalen plocka fram vår bokning. De hittar ingen. De snackar sig förbi nån vakt. Får prata med hans chef. Fortfarande ingen bokning. Va fan? De kommer upp på 123:e våningen iaf. Utsikt men bara åt ett håll. De kommer ner igen. Vad nu, ska man inte gå upp i tornet?

Nä, man ska tydligen gå in i Dubai Mall och lösa in biljetten där. Värdelöst och ologiskt. Inte heller de hittar vår bokning. Bajs. Vi lägger ner. Nya tag i morgon. Nu mat. Libanesiskt? Kinesiskt? Vapiano? Just ja! Där är ju världens högsta byggnad 200 meter bort, ballt. Satan va hög den är. Sitta ner. Mat. Kinesiskt. Kyparen   erbjuder sig komma in med några smårätter så får vi beställa mat senare. Låter bra. Lite räkchips och dipsåser kommer in. Gott. Nu är vi nog redo att beställa snart. Kommer han tillbaka nu? Fler rätter? Okej.. De var ju rätt okej de också. NU beställer vi mat. Kommer han tillbaka igen??? 6 nya rätter? Börjar bli fullt på bordet. Men OJ så god soppan var.. och vårrullarna, och citronkycklingen. Kan ens sambal oelek vara så här god? TÖRSTIG. 3 stora glas lemongrass-juice. Gott. Ingen alkohol serveras här. Gör inget. Efterrätter också? Skönt att de nöjde sig med att servera 4 olika rätter den här gången. Mätt.

In i Dubai Mall igen. Fixa kamerabatteri och solskyddsfaktor. Elektronik skulle ju vara billigt? Var det inte alls. Samma som Sverige typ. Aja. Dubai Aquarium nu. Hajar?? Ballt. Shit. Glasväggarna måste vara 30-40 cm tjocka? Ser då ut så.. 10 meter djupt verkar det väl bara i alla fall. Fota, fota, fota, fota. Upp en trappa. Mindre akvarier, fota, fota, fota. Ut. En miljard intryck idag. Taxi till hotellet. Dricka en öl, ett par drinkar. Slut som artist. Däckar i sängen.

Vaken. Upp och köpa frukost och äta i bilen. Ut till The Palm Atlantis. IDAG SKA VI BADA!! Flådigt. Helt sjukt, har dom gjort hela ö-jäveln själv? Stor var den, mkt större än ja trott. Vi frågar taxichauffören vad ett hus kostar. 5-6 miljoner dihran, va blir det? Typ 10 miljoner kronor? Ok. Framme. Lösa inträde. Ah dom säljer badkläder här. Kolla lite. Va kostar ett par badshorts? 2000 dihran? Pass. Gå in. Byta om. Värme. Hämta handduk. Ner till stranden. Dumpa ALLT på en solstol. Springa ner i havet. BADA. Aj, lite småvass sand? Just ja, allt är ju konstgjort här. Hämta gummiringar. Åka runt hela anläggningen. Vattenrutschkanor. Småkul men inget "wow". Vänta vad är det där? OJ, den verkar fet. 30 meter hög, fritt fall nästan? Den åker vi! Upp i tornet, kö, framme, kasta sig ut. JÄÄÄVVLAAAARRR vilken skjuts. Det gör vi om. Birgers badbyxor trasiga. Haha. Lunch. Solstol. Bada. Slappa. Skönt. Åka lite mer gummiring. Duscha. Åka monorail tillbaks till fastlandet. Gå 10 minuter till Dubai Marina enligt personal på monorail. Tog en timme. Nötter. Hitta middagsställe. Kött vill vi ha idag. Gott. Wifi här! Nice. Sociala klubben med sina mobiler. Jag är nog värst. Metro hem. Dricka en öl. Slut som artist. Somnar i sängen.

Vaknar kl 4 på morgonen. Kan inte somna om. Vaken till 7. Somnar. Upp 8 och till Abu Dhabi. PALLAR INTE. Skiter i det, jag måste få sova, åk ni. Somnar om kl 10.30. Vaknar kl 11 av att brandlarmet går. På med lite kläder. Springer ut. Tydligen brandövning. Kul. Går och käkar Tikka Masala och Naan. Bloggar. Kommer fram till att blogga tar tid.

Provblogg

Provbloggar lite. På torsdag bär det av..