På väg norrut

Insåg att det var längesedan jag skrev något här. Många av er känner nog redan till vad som hänt sedan jag skrev här sist. För er som inte gör det kommer här en sammanfattning:

Jag valde att säga upp mig från mitt jobb som projektledare för radhus uppe i Pilbara efter bara två veckor. Lång historia kort så växte sig känslan av att jag hoppat på ett sjunkande skepp starkare för varje dag på företaget. Projekt som låg 2-3 månader efter tidplanen redan innan de knappt hunnit starta, ingen betalning från kunder vilket leder till problem att betala underentreprenörer etc. Inte svårt att förstå den 80%-iga personalomsättning de haft sedan början på året i sådant kaos. Samma vecka som jag sade upp mig slutade även tre andra, och min gissning är att de inte kommer klara verksamheten året ut. Kvar på företaget fanns nu två projektledare samt vd:n att dra runt projekt för ca 150 miiljoner, samtliga 200 mil från huvudkontoret. Behöver knappast tillägga att samtliga av de kvarvarande inte har långt kvar innan de kommer braka in i väggen, något som också märktes av ganska kraftigt på arbetsmiljön. Tråkigt att man hade oturen att hamna på ett sådant företag, men det är svårt att på förhand veta vad man ger sig in på. En annan stor anledning till att jag valde att säga upp mig mer eller mindre på stående fot var den att jag ville ha möjlighet att söka andra jobb med en annan taktik än föregående jobbsökande: Jag skrev nu ut en bunt CV:n, googlade på byggföretag och körde dit i Volvon och snackade med dem. Detta hade varit omöjligt om jag jobbat kvar eftersom jag då inte kunnat besöka företagen dagtid.

Fick hyfsad respons från ett par byggföretag jag besökte, men antingen så väntade de på att det skulle dyka in mer jobb eller så sökte de bara folk med australiensiskt medborgarskap. Några jag pratade med nämnde de nya visumreglerna för sponsorship-visa som ett problem och menade att det hade varit en annan situation om jag sökt jobb hos dem för ett år sedan.

Parallellt med detta sökte jag lite casual-job på bland annat biltvättar, butiksbiträden och ett par lagerjobb för att dryga ut reskassan under mitt andra jobbsökande. Insåg ganska snart att möjligheterna vad relativt små även där då man fick se buntarna med CV:n som de hade att gå igenom på arbetssökanden. Just nu är det verkligen arbetsgivarens marknad här nere, och ett ingenjörs-cv hjälper dig tyvärr inte att få jobb på biltvätt.

Efter ett par veckors intensivt besökande av diverse byggföretag så lyckades jag till slut via Adecco få gig på ett roddar-kneg i Perth. Riktigt grovis-jobb där jag hjälpte till att etablera en cirkus som kommit till stan. Arbetshandskarna åkte på och jag hjälpte till att dra el, montera läktare och etablera kantin på området under fem dagar. Var i alla fall kul att jobba lite fysiskt även om lönen jag fick därifrån inte gjorde att jag klarade uppehället här mer än ett par veckor. Träffade på cirkusbygget ett par snubbar med liknande ingenjörs-erfarenhet och mål som mig, men som hamnat i samma situation och tvingats ta helt andra jobb än vad de planerat för att överleva.

Den samlade bilden av arbetsmarknaden just nu här nere samt faktumet att min personliga ekonomi blöder ledde till slut att jag tog beslutet att återvända hem till Sverige då det inte går att vistas här nere under en längre tid utan jobb – det är helt enkelt för dyrt. Då jag varit här i tre månader och bara jobbat under tre veckor så har jag gått kraftigt back på äventyret. Visst, alternativet att ta ett barkneg eller whatever finns ju alltid, men ärligt talat är jag inte speciellt sugen på att harva på med extrajobb här nere i väntat på att marknaden kanske vänder någon gång. Då det dessutom kommit igång spännande projekt hemma i Sverige kändes det naturligt att återvända hem och fortsätta utvecklas karriärsmässigt framför att slava extra i någon bar i väntat på något som jag inte ens vet om det kommer inträffa under min visum-tid. Sen ska vi ju inte förglömma alla nära och kära hemmavid som jag saknat under snart ett halvårs tid, självklart har även ni spelat en stor roll i mitt beslut att återvända hem!

Har fått en del viktiga insikter om livet här nere under de tre månader jag bott och delvis jobbat här iaf:

- Australiensare hatar generellt att jobba..! Jobb är något man gör för att man måste, inte för att utvecklas. Detta verkar gälla på de flesta arbetsställen.

- Hela byggbranschen ligger årtionden bakom Sverige, framför allt på arbetarnivå. Allt tar mellan 50-100% längre tid än vad det gör hemma, kanske en del på grund av värmen - men även p.g.a. den fullständiga bristen av planering på arbetsplatserna. Har diskuterat med andra svenskar som jobbar här nere och de är av samma uppfattning. Jag åkte ner hit för att dels få erfarenhet, dels tjäna pengar. Men vad gäller erfarenheten bygger jag nog helt klart den snabbare hemma i Svedala som det ser ut just nu.

- Du kan tjäna bra pengar om du får ett jobb, speciellt i gruvorna. Men konkurrensen är hårdare än någonsin at the moment. Neddragningarna i gruvbyggena har gjort att många ingenjörer blivit av med sina jobb uppe i gruvorna och letar nu annat, framförallt inom det privata husbyggandet vilket nu är den stora boomen. Tyvärr har den sektorn inte plats för alla ingenjörer som kommit loss. Framför allt britter och irländare har fått upp ögonen för Western Australia och verkar ligga högre i kurs hos många som anställer (förmodligen p.g.a. språket). Det är vansinniga mängder just irländare här, något som man fick bekräftat på St Patricks day. Söka jobb via rekryteringsföretag är pointless om du inte är permanent residence - det blir för dyrt för företagen att betala både visum, rekryteringsbyrån och din inskolningseriod i Australien.

Med detta sagt så är livet utanför arbetstid å andra sidan jävligt awesome. Det händer en massa softa grejer hela tiden samtidigt som man kan sitta utomhus och grilla varenda kväll på veckan om man vill det. Utbudet är enormt sommartid och detta som fått mig att vilja försöka in i det sista att få det att funka här.

Det viktigaste för mig är i alla fall att jag faktiskt försökt, sen är det bara inse att timingen kunde ha varit bättre på arbetsmarknaden..! Jag är ändå sjukt nöjd att jag valde att göra den här resan, även om det inte blev exakt vad man hade hoppats på har jag fått många nyttiga erfarenheter och lärdomar.

På söndag går planet hem mot Sverige igen, något jag ser kraftigt fram emot som just nu! Sedan vill passa på att tacka mina grymma housemates här i Freo som gjort min tid som arbetslös oändligt mkt roligare..!

På återseende från nordligare breddgrader!

Moving pictures

Här kan ni se lite hur jag bor..!
http://www.youtube.com/watch?v=eqfVFJRfOdY&feature=youtu.be

Sofliggaren checkar ut..!!

Hej å hå! Hela tre dagar hade man hunnit jobba innan man fick trycka iväg sin första beställning på byggstål för strax under 100 000 dollar! Kul med förtroende..!

Började på firman förra onsdagen! Som vanligt får man ju aldrig vara riktigt nöjd speciellt länge, de visade sig nämligen att kontoret skulle flyttas, bara för att jag nu hade lyckats få boende promenadavstånd från jobbet..! Så den här veckan ska visst flyttlasset gå söderut cirka 1,5 mil. Måste försöka hitta mig en bil innan det är färdigt med det..! Lokaltrafiken här nere är varken speciellt utbyggd eller speciellt mkt att lita på vad gäller tider. Var och provkörde ett par bilar i helgen, ruggigt ovant då man inte kört bil på över fyra månader och dessutom sitta på andra sidan karantunneln! En sväng fel väg in på en enkelriktad gata hann jag med också. Spännande!

Så här ser det i alla fall ut där vi har kontoret just nu:

  

Utsikten från mitt rum, kollar men noga ser man att jag har ”havsutsikt” som det skulle stått i en broschyr från Fritidsresor..!

Intrycken så här långt av att jobba i Australien!

-         - Inga raster! Man får kanske en kvart mitt på dagen att trycka i sig någon lunchliknande vid skrivbordet.

-         - Receptionisten fixar kaffe! Man behöver aldrig hämta själv då hon kommer och frågar med jämna mellanrum. Känns nästan lite förargligt men hon gör riktigt gott kaffe så hon får nog fortsätta med det..! Får passa mig så jag inte blir en sån där latte-snubbe på heltid!!

-         - Dresscode gäller på de flesta kontor MEN inte där jag är..!! Riktigt skönt. Chefen glider runt i shorts och flipflops ibland. Kan bero på att de flesta är runt 30-sträcket på kontoret också.

-         - De flesta företag i byggsvängen har sjukt uppdelade ansvarsområden! Antingen jobbar man som kontraktsadministratör, mängdare, tidplanerade eller med kostnadskontroller.  Har däremot lyckats få ett jobb som är mer likt byggprojektledare i Sverige: Får hålla på med lite av varje. Kul och lärorikt!

När jag inte jobbar delar jag ett radhus i Östra Fremantle med för tillfället fem Falkenbergare. Vet inte vad det är med Falkenbergare och plötsligt uppenbara sig när jag är utomlands men så har det blivit även denna gång..! Ruggigt skönt i alla fall med ett eget rum och SLIPPA SOVA PÅ OLIKA SOFFOR, vilket jag gjort de sista 1,5 månaderna.

Kontoret skall flyttas till Cockburn (jo, det heter faktiskt så), men av någon anledning är inte australiensarna rakryggade nog att kalla sina tveksamt namngivna stadsdelar vid sina riktiga namn utan använder det betydligt fegare ”Co-burn”. Jag menar, i Sverige säger vi ju både Mensträsk och Kukasjärvi! Blir i alla fall en 15 minuters bilresa till jobbet från och med nästa vecka i stället för 15 minuters promenad.

Sen verkar det som det blir en första sväng upp till Port Hedland nästa vecka också. Blir skoj att få komma upp och se hur det är där uppe! Har hört att arbetarna måste ha speciella skydd på skorna så att inte skorpioner kryper in.. mysigt!!

Börjar bli vardag på något sätt även här. Lite skum känsla faktiskt. På söndag är det St Patricks day – Kommer nog bli en upplevelse med tanke på den höga andelen irländare i stan!!

Ska försöka lägga upp ett filmklipp någon dag så det går att se lite hur huset osv ser ut!

Söndagkväll.

Söndagkväll. Innebär i de flesta europeiska länder slutet på veckan. I USA början på veckan. Här i Australien vetifan hur det ligger till om jag ska vara helt ärlig. För mig innebär söndagkväll för tillfället slutet på en för mig vansinnigt händelserik vecka!

Efter en månad av (som det känts) banka huvudet i väggen vad gäller jobbsituationen, tog jag förra helgen ett beslut att jag behöver ett miljöombyte. Vi har idag bott tre personer i en tvårummare i nästan en månads tid. Sen jag kom till Australien har min nattssömn skett på fyra olika soffor. Jag kände helt enkelt att det var dags för något annat. Jag tog beslutet att flytta själv ner till ett hostel i Fremante ett tag, för att få en liten nytändning av miljöombytet samt träffa en del nya människor. Helt enkelt en liten nystart här nere.  

Sagt och gjort. I tisdags satte jag mig på bussen ner för att boka in mig på ett hostel. Fremantle har ändå sedan jag besökte det första gången, känts som den förort där jag helst skulle vilja bo. Mixen av gammal arkitektur, småstadskänsla och en bubblande kulturscen faller mig helt enkelt bättre i smaken än storstaden. Sen är Fremantle egentligen mycket mer av en egen självständig stad, än vad det är en förort till Perth. 

När jag ändå skulle ner till Fremantle beslutade jag mig för att på vinst och förlust besöka ett byggföretag som jag varit i kontakt med tidigare. Det började med att jag hade lagt ut en annons på GumTree (Australiens motsvarighet till blocket.se) där jag redogjorde att jag sökte jobb samt en kort sammanfattning av mina färdigheter. Jag fick ett endaste svar på den annonsen: "Would you consider working for a small building construction company?" Ptjaa... kanske de tyckte jag, och skickade över mitt CV till företagets VD (Visste iofs inte om det verkligen var någon från det företaget som hade svarat på min annons). Ringde upp dem ett par dagar senare, för att se om mitt CV kommit igenom och fick det bekräftat. Sen tänkte jag att va fasen, jag får väl åka förbi och snacka med dem och höra om de verkligen söker folk eller om det var nå påhitt av någon trist pelle. Men det slutade med att jag för första gången på kanske 40 sökta jobb, faktiskt fick prata med den personen som skulle ha mig som anställd i stället för någon sömnig rekryterare eller någon livstrött HR-person.

Detta ledde till en givande samtal, där jag fick redogjort för mig att företaget i fråga sysslade med radhusprojekt uppe i gruvorterna runt Pilbara i nordvästra Australien. Ett område som bostadsmarknaden exploderat i till följd av gruvboomen. Jag gick därifrån med en positiv känsla som visade sig stämma, då jag i torsdags blev uppring och blev erbjuden en tryout hos dem! Så från och med onsdag ska jag jobba som projektledare för radhus uppe i Port Hedland! Så sjukt häftigt så man tror knappt det är sant J.

Goda nyheter verkar ha en förmåga att komma i grupp, för i kväll fick jag även klart med boende i Fremantle. Ca 2 km från företagets huvudkontor ska jag dela ett radhus tillsammans med tre andra svenskar från Falkenberg! Som lök på laxen så behöver jag inte ens flytta till något hostel, eftersom rummet jag ska flytta till blir ledigt DAGEN INNAN jag ska börja jobba. Ibland ska man tydligen ha flyt!

Vad det här innebär på det stora hela är att jag nu troligtvis kommer stanna större delen av året här i Australien. Jag har fortfarande som förhoppning att kunna åka hem till Sverige några veckor i sommar, men det är för tidigt att säga om och i så fall när det skulle kunna bli av än så länge. Överlag känns det såklart förbannat kul att ha fixat jobb – det är ju trots allt därför jag är här nere!

Igår var vi och kollade Neil Young & The Crazy Horse som lirade i Perth Arena. Helt vansinnigt mycket musikakter här i stan just nu: Red Hot Chili Peppers var här för ett par veckor sedan. I torsdags var det Kiss, Mötley Crüe och Thin Lizzy som rockade loss i Perth Arena. Igår som sagt Neil Young. I morrn Soundwave med bland annat Metallica, Bad Religion m.m. Nästa helg kommer Guns n Roses hit. Innan Extreme kommer hit i mitten av April ska det hinnas med Blues & Roots Festival med bl.a. Santana,Paul Simon, Iggy och Manu Chao. Frågan är bara om man hinner tjäna tillräckligt med pengar för att ha råd att gå på allt man vill se!!

Sedan har jag seriösa planer på att köpa bil! Men det får vänta ytterligare några dagar ;)

Status Quo

Då menar jag inte boogie-rockarna från London, utan snarare en beskrivning på gällande arbetssituationen i Perth. Sedan sist har det dessvärre inte hänt mycket vad gäller arbetssituationen för någon, däremot har vi sedan dess fått några viktiga insikter samt en lägenhet att bo i.

Om vi börjar med lägenheten, så är det en tvårummare på ca 50 kvadratmeter i East Perth, ca 10 meter från Langley park och 200 meter från Swan River. Helt okej läge med andra ord! Huset är från 50/60-talet men har renoverats på senare år med bland annat nytt IKEA kök. Loftgångslägenheter i ett trevåningshus av betong/tegel. Vår lägenhet är placerat i mitten på huskroppen vilket gör att klimatet inomhus faktiskt är riktigt uthärdligt trots temperaturer uppemot +40 samt avsaknad av AC. Som grannar har vi på vardera sida varsitt komplex av hotell lägenheter på ca 20 våningar vardera, vilket kastar en skyddande skugga på oss nästan hela dagarna. Det funkar bra att bo här, även om man börjar gå varandra på nerverna mer och mer efter drygt två månader av att bo i princip på varandra och spendera tid tillsammans 24/7. Vi kommer nog hyra februari ut i alla fall till det mindre förmånliga priset av ca 15000 svenska i månaden. Det komiska är att det kostar precis lika mycket att bo på hostel i en månad i den här staden, och bo kanske 12 personer i våningssängar i samma rum.

Vad gäller jobb situationen så börjar vi få en bättre bild över hur den australiensiska rekryteringsmarknaden fungerar. Jag tror personligen att hela marknaden med rekryteringsfirmor lider av växtvärk som en följd av den boom inom naturresurs-industrin som pågått de sista åren. Behovet av arbetskraft i regionen är fortsatt stort, men ansökningarna som byråerna drunknar i är hundrafalt fler då fler och fler (främst utlänningar) fått upp ögonen för de möjligheter som finns i regionen. En publicerad platsannons genererar ca 4-500 ansökningar, just nu ligger ca 1200 platsannonser ute som publicerats de senaste 30 dagarna inom bygg/ingenjörssektorn i Perth. Detta leder till att i runda slängar 500 000 ansökningar skall gås igenom, varje månad, bara för bygg/ingenjörssektorn i Perth.

Denna arbetsbörda har gjort att vissa rationaliseringar tvingats införas. Något som vi personligen märkt av, och även fått bekräftat av andra icke-australiensare som varit i samma sits som oss, är att australiensisk erfarenhet/referens är ett KRAV för att inte ens CV skall hamna i papperskorgen. En tysk kille vi träffade i fredags berättade sin historia; Han är en utbildad medicinteknisk ingenjör med erfarenhet från Tyskland som åkte hit för att söka jobb. Efter några veckors intensivt sökande utan ett endaste napp fick han tipset att ta ett korttidsjobb inom vad som helst, bara för att få en referens i Australien. Efter ett par veckor som biltvättare hade han denna referens med kontaktuppgifter i sitt CV, och inte långt därefter blev han kallad till sin första intervju för jobb med medicinteknisk inriktning. Logiskt?

Som svensk tycker man ju spontant att det är otroligt oproffsigt av en rekryteringsbyrå att enbart bry sig om referensen om hur han fungerar som biltvättare, i stället för att kolla upp hans tyska referenser från det han faktiskt sökt jobb som - medicinteknisk ingenjör. Men det är tydligen så det fungerar här nere. Jag har fått höra detta tidigare, men inte riktigt velat tro på att det skulle vara så illa ställt. Men det är ju givetvis enklare att som rekryterare ringa ett nationellt samtal, än att börja ringa kostsamma utlandssamtal till personer som dessutom ofta pratar dålig engelska. En tillsatt tjänst får man ju betalt för, oavsett om det är den för klienten mest lämpade personen som får jobbet eller inte.

En annan möjlig orsak till detta skulle fenomenet när CV kommer in till byråerna skriva på perfekt engelska, men när kandidaten kallas till intervju så visar det sig att personen i fråga knappt kan föra en enkel konversation på språket. Något som uppenbarligen inte varit helt ovanligt här. Kanske är det också därför som detta "filter" behövs med australiensiska referenser, mer som ett kvitto på att den sökande faktiskt har tillräckliga kunskaper i språket.

I vilket fall som helst så inser vi nu att vi faktiskt behöver denna australiensiska referens, i alla fall om vi tänkt söka jobb på traditionellt vis via rekryterare och platsannonser.

En annan metod att få jobb är att göra som vår nye vän Johan, helt enkelt ta bilen och bränna runt till olika byggen och be att få snacka med den som bestämmer. Säkerligen en av de bättre metoderna om man vill få jobb som snickare, vilket visade sig vara mycket lyckosamt för honom då han gör sin första arbetsdag idag.

Jag kommer iaf att i veckan undersöka möjligheterna att ta daylabour, som går ut på att man i princip går till en arbetsförmedlare för enklare grovjobb. Kan vara alltifrån plocka frukt till montera staket eller någon annan enklare syssla. Säkerligen värdelöst betalt men man får iaf:

1.     Australiensisk referens

2.     Marginell tillväxt i reskassan

3.     Få göra något fysiskt, klättrar på väggarna snart

Annars har vi hunnit få kontakt med två tjejer från Luleå som bott här i sju år. En av tjejerna jobbar dessutom med rekrytering inom bygg så hon har kommit med mycket värdefulla tips och pepp till oss. Sen är det ju alltid roligt träffa norrlänningar på vift!

Igår var vi på en liten sightseeing tillsammans med dem bl.a. på södra sidan Swan River.

Perth två veckor senare

Två veckor ganska precis på timmen har vi nu varit i Perth! Sedan sist har det egentligen inte hänt speciellt mycket. Vi har fått något av en vardag här även om vardagen ser ut lite annorlunda än vad man är van vid. En typiskt veckodag ser ut ungefär såhär:

09.00-09.30 Vakna av sig själv, ingen väckare då man är ledig!
09.30-10.30 Sitta ute i trädgården under passionsfruktträdet och slösurfa/kolla jobbannonser
10.30 (ca) Äta frukost bestående av antingen: 1. Havregrynsgröt, 2. Toast med lemoncurd och passionsfrukt
11.00-13.00 Söka jobb och boende online
13.00 Paus pga det är åt helvete för varmt, ombyte till badshorts och duscha av sig med trädgårdsslangen, lägga sig i solstol och torka upp.
13.30 Lunch
14.00-16.00 Mer jobb- och boendesökande

Förutom vardagslunket har vi hunnit med att fira Australia day som var förra lördagen. Går i princip ut på att man går ut i närmsta park med en massa bärs och grillmat och spenderar dagen där med sina vänner och blir på sniskan. Fyrverkerier tar vid runt 8-snåret nere vid Swan River. Och inte vilket fyrverkeri som helst ska jag säga, för de intresserade finns spektaklet att beskåda på följande länk:

http://www.youtube.com/watch?v=l1yoOc8Kxho

Aussie day fortsätter i regel sedan med att vingla till någon pub innan lockdown träder in kl 12. Lockdown innebär att man efter kl 12 inte tar sig in på några uteställen, med andra ord så får man stanna kvar där man är om man vill fortsätta sin partykväll. Detta i syfte att motverka "pub-hopingen" som annars varit ett bryderi för polisen när testosteronfyllda gruvarbetare som smakat starkt korsar väg med varandra på väg från ställe A till B och från C till D. Osäker hur pass effektivt lagstiftningen faktiskt är för att motverka bråk däremot, de stackars satar som inte lyckades ta sig in före klockan 12, samt de ännu mer stackars satar som blivit utslängda från diverse krogar skall nu i stället virra runt på stan, utan någonstans att gå - som upplagd för dans.

På Australia day mötte vi i alla fall upp med Johan och Linnéa - ett trevligt par från Åre/Östersund som vi kom i kontakt med via facebookgruppen Swedish club of Western Australia. De visade sig att de hade kommit till Perth bara någon vecka före oss, men redan hunnit fixa både bankkonto, boende och bil. Snyggt jobbat!

Vi har även hunnit med att besöka några stränder såsom Scarboro Beach och City Beach. Vattnet här är betydligt kallare än vad vi haft tidigare på resan, samt att det blåser rätt mycket nere vid stränderna. Men fint är det ju!

Förutom att söka jobb online har vi även hunnit med att träffa lite folk från branschen. Jag hade tagit kontakt med en av WSP:s kontorschefer här i Perth, Tabe, och redogjort för att tre nordiska kollegor minsann var i stan. Inte långt senare hade vi blivit inbjudna till afterwork-öl i deras nyinflyttade lokaler på Murray Street. Ett mycket trevligt möte där vi fick lite bättre bild över gruvindustrin generellt här nere, samt hur pass kraftig konjunkturdippen faktiskt varit de sista halvåret. TWSP som haft 70 anställda för ett halvårsedan har nu bara 6 kvar. Projekt har stoppats mitt i produktionstidplanen och alla maskiner har körts hem, campsites har avetablerats.

Denna bild fick vi även bekräftad igår. Jag och Jonas träffade en kille som jag blivit ihopkopplad med via en av deltagarna på Taos Expeditions på Filippinerna (Den båttrippen hade mkt bra med sig!) som även han jobbade åt ett gruvföretag som praktiskt tagit avbrutit projekt mitt i construction phase.

Det är dock en lite blandad bild vi får av gruvmarknaden här nere på. Samtidigt som man får höra om hur mycket folk som fått gå de senaste halvåret, så rampar många företag upp bemanningen. WSP till exempel har nyligen flyttat till lokaler som rymmer 80 pers, trots att de i dagsläget bara är hälften så många.

Hur som haver så kommer vi nu att även söka jobb utanför gruvindustrin, och fokusera mer på traditionella byggprojekt - något som det verkar finnas gått om här i stan. Med en inflyttningstakt på 10000 personer i månaden är det ett enormt underskott på bostäder i Perth. Det är mer regel än undantag att det bor 4-5 working-holiday backpackers i en enrummare på 45 kvadrat. Underskottet är något som även syns i platsannonserna, väldigt mycket bostadsprojekt som behöver folk just nu. Kanske blir det så att man försöker få sig ett jobb inom bostadsproduktion för att se hur gruvmarknaden utvecklas under våren (hösten här nere).

Vem vet, snart kanske man får gå på sin första intervju! Då kommer jag nog se ut ungefär såhär, fast förhoppningsvis med skor på:

G’day mate!

Sitter nu i Robertson Park i West Perth, en park som verkar bestå huvudsakligen av tennisbanor, men även lite med traditionella parkytor. Hur som helst så finns det praktiskt nog täckning här till det trådlösa nätverket hemma hos Nat och hennes pojkvän Jake som vi bor hos för tillfället. Den tekniskt begåvade har troligen redan räknat ut att de bor granne med en park, vilket är najs.

Resan hit från Bali och Denpasar tog inte mer än ca tre och en halv timme. Väl nere på marken så fick vi köa rätt länge igenom passkontrollen (vi var verkligen sist i kön hela vägen fram till kontrollen) och när vi hittade våra väskor på bandet (de var givetvis de sista) så stannade bandet kanske fem sekunder efter vi lyft den sista väskan av bandet.

Nat från tyskland som jag träffade på båtluffen i Filippinerna för drygt 1,5 månad sedan var vänlig nog att hämta upp oss allesammans på flygplatsen och vi fick provbo en natt i deras uthyrningsrum. Redan samma kväll bjöds vi på en traditionell australiensisk barbeque eller ”barbie” som man säger här nere. Mycket uppskattat av samtliga kanske 8-10 gäster! Jag hade tydligen i vid något tillfälle uttryckt att det vore ballt att testa äta känguru, något som Nat hade snappat upp.En mycket trevlig första kväll i landet som inte slutade framåt småtimmarna trots att de flesta skulle upp i arbete dagen därpå.

Igår begav jag mig med Jonas och Nina i sällskap till shoppningmallet Harbour Town för att införskaffa australiensiska telefonnummer. Känslan än så länge är att prisnivån ligger ungefär som i sverige på det mesta. Men många (icke-svenskar) reagerar rätt starkt på att det är så dyrt. Vi känner mer igen oss.  En liten rundvandring runt norr om centrum han vi också med.

På kvällen hade vi gäster tänkt styra upp ett thai-kok men blev informerade om att det minsann måste få vänta, då det redan hade planerats för ännu en barbeque. Vi hade redan hunnit köpa på oss alla ingredienser så vi hoppas på att få styra upp det innan grejerna börjar bli dåliga, det ser dock inte så ljust ut för tillfället - Idag är det James födelsedag, något som traditionsenligt firas med att bjuda in alla sina vänner till en riktigt stor barbeque. I morrn är det Sunday sessions, tydligen skall grillning vara ett vanligt inslag på dessa tillställningar. Vi klagar iofs inte. Igår kväll han vi även efter middagen med en rundvandring i pubdistriktet Northbridge tillsammans med Tom och Ben, två locals tillika vänner till Nat och Jake.  

I alla fall så blir det så att vi kommer hyra in oss i det rum vi nu bor i ett par veckor framöver. Husets rättmätiga hyresgäster skall dessutom iväg till Melbourne i en vecka från och med nästa fredag, vilket gör att vi får ha huset för oss själva ett tag. Själva huset i sig är riktigt mysigt, känns lite som en sommarstuga i Skåne. Troligt byggår tidigt 40-tal, utanpåliggande el, det mesta är lite halvslitet och vint, ute-toalett (inte utedass dock), samt en uteplats som är fullständigt övertäckt av passionsfruktträd (jodå det finns mogna att äta varje dag om man vill!), så vi trivs kanon!!

Countdown to Perth

Insåg efter Bengans kommentar på mitt förra blogginlägg att det är dags för en uppdatering – När Bengan talar så lyssnar man! (Gammalt Missenträsk-ordspråk, hej på dig förresten!)

Vi sitter just nu i en bil på väg nordväst från Kuta till Medewi på Bali. Vad som hänt vad gäller resrutten sedan sist är att vi firade nyår på Gili Trawangan tillsammans med uppskattningsvis 50000 andra tillresta, groteskt mycket folk var det då och det gick knappt att ta sig fram på gatorna! Men vi fick i alla fall se ett riktigt maffigt fyrverkeriskådespel vid 12-slaget som helt klart kommer att fungera som måttstock för kommande nyårsfiranden!

Efter nyåret på Trawangan vinkade vi adjö till våra finska vänner och begav oss till Lombok för att kolla in surfen. Surf-mekkat på Lombok heter av praktiska skäl samma sak som på Bali – nämligen Kuta. Med namnet slutade dock likheterna. Kuta Lombok är inte jämförbar med Kuta Bali överhuvudtaget. Kuta Lombok är fortfarande en sovande fiskeby tämligen befriad från turisternas påverkan på näringslivet. Försökte surfa en dag men blev i princip bara paddlande då det var dåligt med mindre vågor men gott om större. Oturligt nog var vädret riktigt dåligt under vår tid där, regn nästan hela dagarna i kombination med att de flesta bättre stränder och surfspots låg minimum ca 30 minuters resväg med vespa från där man bodde. Detta gjorde att vi nöjde oss efter fyra nätter på Lombok och bokade i stället nästa flyg tillbaka till Bali där den ene finnen Antti från Rovaniemi fortfarande huserade.

 

Det blev totalt fem nätter i Kuta där bland annat Nina även fick testa på surf, verkade som hon fick både blodad tand och fot. Det har även bjudits på shopping och biobesök samt en blöt utekväll på Skygarden som vi alla kände av större delen av gårdagen (finnen mest, trots hans utspel om att svenskar inte kan dricka sprit). Hur som helst fick vi en helt annan bild av Kuta Bali nu än första gången vi var där och vi hade faktiskt riktigt trevligt den här gången. Hjälpte förstås mycket att vi hade sällskap av rutinerat folk som visste vilka ställen man skulle äta på och vilka man inte skulle dricka på etc.

Förresten så är flygbiljetterna till Perth nu bokade - torsdag den 17:e åker vi ner! Mina tyska vänner på plats i Perth har haft den närmast oförskämda vänligheten att utlova både hämtning från flygplatsen samt logi för oss den första natten, samt även förmånligt erbjudande att hyra ett rum i deras hus fram till mitten på februari. Helt klart praktiskt med vänner och kontakter lite här och där i världen! Ska bli riktigt kul att få komma till Australien och ge sig in i jobbsökandet på allvar – är sjukt peppad på bägge delar!

Avslutar med en bild på de här sköningarna som låg och sussade utanför vår Bungalow i Kuta Lombok.