Insåg att det var längesedan jag skrev något här. Många av er känner nog redan till vad som hänt sedan jag skrev här sist. För er som inte gör det kommer här en sammanfattning:
Jag valde att säga upp mig från mitt jobb som projektledare för radhus uppe i Pilbara efter bara två veckor. Lång historia kort så växte sig känslan av att jag hoppat på ett sjunkande skepp starkare för varje dag på företaget. Projekt som låg 2-3 månader efter tidplanen redan innan de knappt hunnit starta, ingen betalning från kunder vilket leder till problem att betala underentreprenörer etc. Inte svårt att förstå den 80%-iga personalomsättning de haft sedan början på året i sådant kaos. Samma vecka som jag sade upp mig slutade även tre andra, och min gissning är att de inte kommer klara verksamheten året ut. Kvar på företaget fanns nu två projektledare samt vd:n att dra runt projekt för ca 150 miiljoner, samtliga 200 mil från huvudkontoret. Behöver knappast tillägga att samtliga av de kvarvarande inte har långt kvar innan de kommer braka in i väggen, något som också märktes av ganska kraftigt på arbetsmiljön. Tråkigt att man hade oturen att hamna på ett sådant företag, men det är svårt att på förhand veta vad man ger sig in på. En annan stor anledning till att jag valde att säga upp mig mer eller mindre på stående fot var den att jag ville ha möjlighet att söka andra jobb med en annan taktik än föregående jobbsökande: Jag skrev nu ut en bunt CV:n, googlade på byggföretag och körde dit i Volvon och snackade med dem. Detta hade varit omöjligt om jag jobbat kvar eftersom jag då inte kunnat besöka företagen dagtid.
Fick hyfsad respons från ett par byggföretag jag besökte, men antingen så väntade de på att det skulle dyka in mer jobb eller så sökte de bara folk med australiensiskt medborgarskap. Några jag pratade med nämnde de nya visumreglerna för sponsorship-visa som ett problem och menade att det hade varit en annan situation om jag sökt jobb hos dem för ett år sedan.
Parallellt med detta sökte jag lite casual-job på bland annat biltvättar, butiksbiträden och ett par lagerjobb för att dryga ut reskassan under mitt andra jobbsökande. Insåg ganska snart att möjligheterna vad relativt små även där då man fick se buntarna med CV:n som de hade att gå igenom på arbetssökanden. Just nu är det verkligen arbetsgivarens marknad här nere, och ett ingenjörs-cv hjälper dig tyvärr inte att få jobb på biltvätt.
Efter ett par veckors intensivt besökande av diverse byggföretag så lyckades jag till slut via Adecco få gig på ett roddar-kneg i Perth. Riktigt grovis-jobb där jag hjälpte till att etablera en cirkus som kommit till stan. Arbetshandskarna åkte på och jag hjälpte till att dra el, montera läktare och etablera kantin på området under fem dagar. Var i alla fall kul att jobba lite fysiskt även om lönen jag fick därifrån inte gjorde att jag klarade uppehället här mer än ett par veckor. Träffade på cirkusbygget ett par snubbar med liknande ingenjörs-erfarenhet och mål som mig, men som hamnat i samma situation och tvingats ta helt andra jobb än vad de planerat för att överleva.
Den samlade bilden av arbetsmarknaden just nu här nere samt faktumet att min personliga ekonomi blöder ledde till slut att jag tog beslutet att återvända hem till Sverige då det inte går att vistas här nere under en längre tid utan jobb – det är helt enkelt för dyrt. Då jag varit här i tre månader och bara jobbat under tre veckor så har jag gått kraftigt back på äventyret. Visst, alternativet att ta ett barkneg eller whatever finns ju alltid, men ärligt talat är jag inte speciellt sugen på att harva på med extrajobb här nere i väntat på att marknaden kanske vänder någon gång. Då det dessutom kommit igång spännande projekt hemma i Sverige kändes det naturligt att återvända hem och fortsätta utvecklas karriärsmässigt framför att slava extra i någon bar i väntat på något som jag inte ens vet om det kommer inträffa under min visum-tid. Sen ska vi ju inte förglömma alla nära och kära hemmavid som jag saknat under snart ett halvårs tid, självklart har även ni spelat en stor roll i mitt beslut att återvända hem!
Har fått en del viktiga insikter om livet här nere under de tre månader jag bott och delvis jobbat här iaf:
- Australiensare hatar generellt att jobba..! Jobb är något man gör för att man måste, inte för att utvecklas. Detta verkar gälla på de flesta arbetsställen.
- Hela byggbranschen ligger årtionden bakom Sverige, framför allt på arbetarnivå. Allt tar mellan 50-100% längre tid än vad det gör hemma, kanske en del på grund av värmen - men även p.g.a. den fullständiga bristen av planering på arbetsplatserna. Har diskuterat med andra svenskar som jobbar här nere och de är av samma uppfattning. Jag åkte ner hit för att dels få erfarenhet, dels tjäna pengar. Men vad gäller erfarenheten bygger jag nog helt klart den snabbare hemma i Svedala som det ser ut just nu.
- Du kan tjäna bra pengar om du får ett jobb, speciellt i gruvorna. Men konkurrensen är hårdare än någonsin at the moment. Neddragningarna i gruvbyggena har gjort att många ingenjörer blivit av med sina jobb uppe i gruvorna och letar nu annat, framförallt inom det privata husbyggandet vilket nu är den stora boomen. Tyvärr har den sektorn inte plats för alla ingenjörer som kommit loss. Framför allt britter och irländare har fått upp ögonen för Western Australia och verkar ligga högre i kurs hos många som anställer (förmodligen p.g.a. språket). Det är vansinniga mängder just irländare här, något som man fick bekräftat på St Patricks day. Söka jobb via rekryteringsföretag är pointless om du inte är permanent residence - det blir för dyrt för företagen att betala både visum, rekryteringsbyrån och din inskolningseriod i Australien.
Med detta sagt så är livet utanför arbetstid å andra sidan jävligt awesome. Det händer en massa softa grejer hela tiden samtidigt som man kan sitta utomhus och grilla varenda kväll på veckan om man vill det. Utbudet är enormt sommartid och detta som fått mig att vilja försöka in i det sista att få det att funka här.
Det viktigaste för mig är i alla fall att jag faktiskt försökt, sen är det bara inse att timingen kunde ha varit bättre på arbetsmarknaden..! Jag är ändå sjukt nöjd att jag valde att göra den här resan, även om det inte blev exakt vad man hade hoppats på har jag fått många nyttiga erfarenheter och lärdomar.
På söndag går planet hem mot Sverige igen, något jag ser kraftigt fram emot som just nu! Sedan vill passa på att tacka mina grymma housemates här i Freo som gjort min tid som arbetslös oändligt mkt roligare..!
På återseende från nordligare breddgrader!
