Long time no blog

Dagarna rusar på, brist på duglig internetuppkoppling har föranlett blygsam aktivitet på bloggfronten. Därför får ni nu serverat två inlägg serverat vid samma tillfälle, varvid det tidigare var menat att publiceras för drygt tio dagar sedan, men som inte riktigt hanns med. I skrivande stund befinner vi oss på Gili Aer, den minsta av Gili-öarna utanför Lombok, Indonesien. Innan vi kom hit där vi nu varit två nätter har vi hunnit avverka en natt i Kuta, Bali samt hela sju nätter på Gili Trawangan. 

Under den här tiden har vi hunnit träffa en hel del folk från världens alla hörn, kvar på Gili Trawangan har vi bland annat två nyfunna finska vänner från Rovaniemi som vi firade jul med. Finska norrlänningar är ju trots allt också norrlänningar och sådana bör ju således i alla lägen hålla ihop. Vi tyckte att julfirandet gick så pass smärtfritt att vi beslutade att fira även nyår ihop. Men innan dess så kände vi svenska norrlänningar att vi behövde en avstickare efter en vecka på samma ställe, så vi lämnade en del av vår packning hos våra finska ditos och begav oss till Gili Aer, som bjudit på en mycket lugn vistelse. Tyvärr har surfspotsen inte varit vad vi hoppats på på Gili med grunt belagda korallbryt vilket inte lämpar sig för några nästan-surfare (Har sett några dudes med riktigt otrevliga skrubbsår över stora delen av kroppen). Samtliga Gili-öar verkar dock präglas av en väldigt laid-back och skön stämning, avsaknaden av motordrivna fordon på land bidrar givetvis till detta och det som trots allt behöver fraktas (i regel fulla/lata turister samt diverse byggnadsmaterial) sker därför medelst häst och vagn. Vill man effektivisera sitt eget kroppsliga förflyttande finns det turligt nog cyklar att hyra i princip varje hörn vilket underlättat framförallt Jonas vistelse en hel del - kryckor kan man ju spänna fast på ryggsäcken då man cyklar!

Så innan nyår skall vi bege oss tillbaka till Trawangan där det förhoppningsvis blir nyårsfirande på norrländskt vis i ett svenskt/finskt samarbete med allt vad det innebär. Efter det lutar det åt att skutan går mot Lombok för några dagars surfcamp och därefter eventuellt en fyradagars båttur till Komodo. Har börjat kolla på flygbiljetter till Perth nu också som vi måste bege oss till senast den 19:e januari för att inte råka i luven med Indonesiska passkontrollanterna.

Avslutar detta inlägg med en bild på vad som låg som en sen julklapp utanför min dörr i går morse då jag gick ut för att ta en nypa morgonluft.

Bangkok baby!

Nu har vi befunnit oss i Bangkok ett par dagar. Lite kul faktiskt att komma till en stad där man känner igen sig och faktiskt varit tidigare. Vi har lyckats få ett fint trebäddsrum med takpool på Rambuttri Village, granne med Kao San Road och allt vad det innebär i form av nattliv och påstridiga försäljare av diverse mer eller mindre nödvändiga artiklar (främst det senare).

Idag har jag spenderat en stor del av dagen sittandes i taxi, och gör så även i skrivande stund.  I morse klev jag upp i ottan (åja, nästan iaf) och begav mig till Olympus servicecenter för att få en översyn av min havererade kamera. Besiktningen resulterade i domen att linsenheten behövde bytas. Kostnad = 3750 baht. Kändes i högsta laget för en kamera som jag köpte för 1800 kr, men efter lite övervägande beslutade jag ändå att köra på det då jag trivs så bra med kameran under de månaderna jag haft den. Men då jag återvände för att hämta upp den fick jag veta att dessutom någon CDD-sensor var kass och behövde bytas. Den hade de dock ej på lager utan var tvungna att beställa från Japan och därmed tre veckors leveranstid. Hade ju varit klämmigt om de hade upptäckt det redan i morse så jag sluppit bränna iväg en massa (okej är ju inte dyrt, men ändå) taxipengar i onödan för att ränna fram och åter. Slapp då iaf betala något för arbetet. Nu vet jag inte vad ödet blir för min kamera, kanske försöker skeppa hem den till Sverige och få den lagad på den svenska garantin. I vilket fall kommer jag nog behöva köpa mig en ny kamera inför Indonesien och Australien. Så här ser då förbudsskyltarna ut i en taxi i Bangkok om någon undrar:

Under tiden jag väntade på kameraservicen gjorde jag och Nina MBK med tillhörande granngallerior. Jonas lockades mer av den för sinnet betydligt mer stillsamma aktiviteten att hänga vid poolen, något vi börjar bli ganska erfarna av allihop vid det här laget! På MBK blev det endast några mindre inköp för mig samt ett par skor nödvändiga för kvällens stundande restaurangbesök (klädkod). På Jonas rekommendation dinerade vi sedan på en restaurang som enligt honom serverat den bästa mat han någonsin ätit på en restaurang. Någonsin alltså, ja menar.. karln är ju ändå 28 år fyllda och har hunnit varit runt på några restauranger i sina dagar (ofta i sällskap med sina kollegor av någon anledning), så det beslutade vi genast att det måste vi ju prova, även om det kostade en slant jämfört med vad man normalt betalat för en middag den sista månaden, så var Napa on 26 verkligen värt ett besök. Deras tryffelsoppa is do die for!

Tidigt onsdag morgon bär det av till Indonesien och Bali, blir spännande med ett nytt land!

En vecka på Koh Chang

Time flies! Drygt en månad borta från Sverige nu och över en vecka har jag varit på Koh Chang. Eller rättare sagt så var jag in på fastlandet i 12 timmar och spenderade en natt där. Anledningen till det var att olyckan som så många gånger tidigare var framme för herr Kågström då han halkade på en kartongbit indränkt i lampolja efter en fireshow på en reggae-bar, i fallet så lyckades vänster '"pek-tå" kila fast mellan golvplanken vilket resulterade att Jonas för några timmar även kunde extraknäcka som vinkelhake.

En chartrad färja, diverse kommunikation mellan Trat Hospital och försäkringsbolaget, en operation och många doser morfin senare var dock tån uträtad igen och även utrustad med armeringsjärn. Så nu är det dessvärre färdigbadat i havet de närmsta sex veckorna samt förflyttning medelst kryckor.

Jag åkte tillbaka till Koh Chang själv då det stod klart att Jonas skulle ligga inne två nätter till innan han blir utskriven på tisdag. Nina hade dessutom glömt en klänning på Stonefree Guesthouse där vi bott de senaste fem nätterna i all hast då vi rafsade ihop vår packning på rekordtid för att hinna med färjan som skulle ta ambulansen till fastlandet.

Koh Chang och framförallt Lonely Beach där vi huserat har varit till allas nöje förutom den olyckliga halkincidenten. Jag hade verkligen förväntat mig att det skulle vara betydligt dyrare här än vad det är, vi har betalat 150 baht (32 kr) per person och natt för egna singelbäddsrum. Svårslaget! Enkelt men mysigt.

Dagarna här har bestått av mycket sol och bad för de till Asien relativt nyanlända svenskarna. Tiden har gått fort samtidigt som det känns som den stått stilla på ett sätt.

De aktiviteter vi hunnit med inkluderar bland annat en båttripp med cirka 20 andra deltagare (mest svenskar som överallt i Thailand den här årstiden) där vi besökte några närbelägna öar, fick snorkla lite samt mata apor. Helt okej även om snorklingen inte på något sätt kunde mäta sig med det jag fick uppleva i Filippinerna.

Sen har vi även hunnit med "Tree Top Adventures" vilket är en höghöjdsbana liknande den i Bondersbyn utanför Kalix. Riktigt skoj sätt att aktivera sig och uppfinningsrikedomen på hur många sätt man kan transportera sig med en linbana var förhållandevis hög!

I morgon väntar återfärd till fastlandet och trolig färd mot Jomtien utanför Pattaya!