Bangkok baby!

Nu har vi befunnit oss i Bangkok ett par dagar. Lite kul faktiskt att komma till en stad där man känner igen sig och faktiskt varit tidigare. Vi har lyckats få ett fint trebäddsrum med takpool på Rambuttri Village, granne med Kao San Road och allt vad det innebär i form av nattliv och påstridiga försäljare av diverse mer eller mindre nödvändiga artiklar (främst det senare).

Idag har jag spenderat en stor del av dagen sittandes i taxi, och gör så även i skrivande stund.  I morse klev jag upp i ottan (åja, nästan iaf) och begav mig till Olympus servicecenter för att få en översyn av min havererade kamera. Besiktningen resulterade i domen att linsenheten behövde bytas. Kostnad = 3750 baht. Kändes i högsta laget för en kamera som jag köpte för 1800 kr, men efter lite övervägande beslutade jag ändå att köra på det då jag trivs så bra med kameran under de månaderna jag haft den. Men då jag återvände för att hämta upp den fick jag veta att dessutom någon CDD-sensor var kass och behövde bytas. Den hade de dock ej på lager utan var tvungna att beställa från Japan och därmed tre veckors leveranstid. Hade ju varit klämmigt om de hade upptäckt det redan i morse så jag sluppit bränna iväg en massa (okej är ju inte dyrt, men ändå) taxipengar i onödan för att ränna fram och åter. Slapp då iaf betala något för arbetet. Nu vet jag inte vad ödet blir för min kamera, kanske försöker skeppa hem den till Sverige och få den lagad på den svenska garantin. I vilket fall kommer jag nog behöva köpa mig en ny kamera inför Indonesien och Australien. Så här ser då förbudsskyltarna ut i en taxi i Bangkok om någon undrar:

Under tiden jag väntade på kameraservicen gjorde jag och Nina MBK med tillhörande granngallerior. Jonas lockades mer av den för sinnet betydligt mer stillsamma aktiviteten att hänga vid poolen, något vi börjar bli ganska erfarna av allihop vid det här laget! På MBK blev det endast några mindre inköp för mig samt ett par skor nödvändiga för kvällens stundande restaurangbesök (klädkod). På Jonas rekommendation dinerade vi sedan på en restaurang som enligt honom serverat den bästa mat han någonsin ätit på en restaurang. Någonsin alltså, ja menar.. karln är ju ändå 28 år fyllda och har hunnit varit runt på några restauranger i sina dagar (ofta i sällskap med sina kollegor av någon anledning), så det beslutade vi genast att det måste vi ju prova, även om det kostade en slant jämfört med vad man normalt betalat för en middag den sista månaden, så var Napa on 26 verkligen värt ett besök. Deras tryffelsoppa is do die for!

Tidigt onsdag morgon bär det av till Indonesien och Bali, blir spännande med ett nytt land!